Hopplöshetens hål är djupt...
Mörka moln tornar upp sig...fast plötsligt lyser solen och glädjen skuttar omkring som en liten kanin.
Jag kan inte lova att jag är snäll, jag får inte bestämma själv och jag vill inte skada någon jag tycker om.
Övertygad om min egen förträfflighet drunknar jag i mina brister.
Små bubblor av lycka, en död själ, viljan att skada och behovet närhet i en salig landning.
Mat smakar inte, varmt och klibbigt invaderar det kroppen, orken tryter och koffeinet är mina drömmars drog. Sömnen min vän, min ömme älskare, håll mig i din famn.
Välkommen våren, ljuset och galenskapen.
Det man inte dör av det går över...
Idag är det precis så dramatiskt som det låter, mitt emo-jag lever och frodas, skapar en playlist passande min sinnesstämning och går och läger mig, imorgon kan vara en bra dag...
R
Kommentarer
Trackback
